Kamratmöte på Hjälmared.
En helg som många sett fram emot länge. I helgen är det nämligen kamratmöte på Hjälmared! Blir fantastiskt med alla kära återseenden och känna hela atmosfären igen. Inleds i morgon med lunch i herrgården, efter det är det årsmöte.. Vad det nu innebär. Följt av uteaktiviteter som tipspromenad, kubb, beachvolley, bad (!) m.m. Kaffe och kl. 16,30 står det så här: "Vi ses i 2-3:an och njuter av återseendet" Låter ju inte annat än mysigt!
Kvällen blir det supé och festprogram. (Hjälmared är bäst på fest!) Vad sägs om "sång med Lasse och Classe, Hjälmared-rap, sånglärkor från förr, kvällens överraskning... eller två?" Kan ju inte bli annat än succé. Det väntas också kvällsandakt och idrott i hallen!
I eftermiddag åker jag till Johanna i Borås. Hon flyttade dit i augusti för att börja på Textilhögskolan. (Hon är grym!) Vilken helg det kommer bli, sannerligen!
Johanna på modevisningen med Värnamo Textilakademi.
"Grease, en musikal med knorr".
Ikväll var jag, Elin och Matilda på musikalen jag skrev lite snabbt om innan idag. Särskolan på Gröndal satte ihop den här föreställningen i våras och hade två framträdanden då. Efterfrågan var tydligen stor (vilket jag verkligen förstår!) så nu har de musikalat för oss även i höst! Härligt! De var så duktiga alltså! Kvällen bjöd på många skratt, och ett leende var på mångas läppar under hela föreställningen och kanske fortfarande. (mig t.ex.) Hugo Hermansson hade huvudrollen som Danny, och hade ett stort gäng härliga klasskompisar med sig. Märktes att de övat mycket och alla gjorde verkligen sitt bästa efter var och ens förutsättningar. Åh, jag önskar verkligen ni kunde se den här föreställningen. Blir den fler gånger säger jag till, och då ska jag gå igen!
Det är fint ute!
Titta ut, hur vackert är det inte! Solen strålar från en klarblå himmel och lönnarnas blad är alldeles gula och orange. Att man kan gå i shorts och t-shirt är ju inte annat än härligt!
.
Ikväll ska jag, Elin och Matilda gå på musikalen Grease med särskolan på Gröndalsskolan. De har gjort en egen tappning. Ser jag fram emot! Efter det hinner vi förhoppningsvis bort till Tinas Ö för Afro Power dance. Hur kul!!! Har köpt kort på gymmix så nu ska jag gympa hela hösten! :)
Tycker den här svampen är så söt!
.
Nu ska jag och pappa ut på rullskidor! Hej hej!
Att växa som en ormbunke.
Livet kan vara som för den här ormbunken jag fick syn på under en promenad runt Kanotrundan i maj. Ni tänker säkert liknande med vad jag ska skriva, men de är faktiskt en riktigt bra liknelse till våra liv som människor.
.
Det tar tid för ormbunken att växa och slita sig upp genom den hårda asfalten. Vissa dagar fick han ta i mer, andra dagar vilade han för att samla nya krafter. Somliga dagar tog han i med krafter han inte visste han hade. Det var mörkt där nere under asfalten, men han hade ändå tro och hopp att känna ljuset. Han växte uppåt, och han föll hjälplöst tillbaka. Han reste sig flera gånger för att fortsätta, och så en dag, slutligen ser han ljuset ovanför sig och kommer igenom ytan. Och kan då andas ut, vila och (om än med mycket mindre motstånd), fortsätta växa. Han ser ljuset, glädjen och hoppet.
.
Och vännerna, som alltid fanns där.
Kärlek.
Som en dröm.
Kan dock inte säga annat än att jag är ruskigt sugen att ge mig ut på äventyr! Tänk att det bara var 2,5 veckor sedan jag och pappa kom hem från Frankrike, känns allt längre! Blir iallfall New York om en månad. Blir sannerligen nice!
Lights will guide you home.
Då ska vi se, om jag kan komma igång här på bloggen igen.
Vill ju, tycker det är kul att blogga! Måste säga att jag är ganska tom i mig själv så vet inte riktigt vad jag ska skriva faktiskt.
Jag är en tjej som vill att det ska hända saker och vill absolut inte "slösa bort" månader på ingenting. Är väl där jag är nu, hemma i Värnamo och jag fattar egentligen inte att jag är hemma igen. Har alltid sagt att har man väl flyttat hemifrån vill man inte flytta hem igen. (Jag har dessutom redan flyttat två gånger, Aussie och Hjälmared.) Okej att jag har världens bästa föräldrar som välkomnar mig med öppna armar, men det känns verkligen märkligt att jag är i Värnamo i höst. Dock tänker jag nog fortfarande att det är sommar ute och långt till jul.
Men, det är faktiskt inte ens tre månader kvar.
.
Trots alla månader av grym ovisshet i sommar och fortfarande har jag alltid tänkt att Gud på något vis kommer att ordna året för mig. Som tiden har gått och det av allting blivit ingenting har det dock känts mer och mer tungt och jobbigt.
Jag var just inne på Lovisas blogg, lovisalovisa.devote.se där jag läste rubriken
Lights will guide you home. Måste säga att jag blev väldigt tagen av de orden. Och påmind om att mina planer inte alltid är Guds planer. Han leder oss dock på den goda vägen, och även att det kanske inte blir som jag har tänkt eller trott just nu,
så kommer jag så småningom finna vad jag ska göra av mitt år.
Om än att jag kanske måste vara stilla här hemma några månader...
