Ack du Hjälmared.
Efter festen hos Petters kompis Emil i fredags körde vi genom Hjälmaredsområdet på vägen hem till Ornunga. Det var nostalgi! Jag såg Smedjevinden och de andra husen på Stallbacken, kapellet var upplyst och dörren stod öppen, skolan och vackra herrgården med sina flyglar. Jag kunde dock inte riktigt förstå att vi var där igen. Inte ens då jag befann mig på området jag levt i senaste året och såg allt igen. Hjälmared känns som en dröm, för bra för att vara sann.
Hönö.
Så bär det snart av till Hönö, hurra!
Lina vaktmästare.
Idag har jag känt mig som en riktig vaktmästare. Inte en som bara rensar ogräs och klipper gräs.. utan en som går runt och fixar! Jag har fått en lektion i biltvättning av ingen mindre än Ernie som är pistvaktmästare. Därefter tvättade jag min och Marias firmabuss skinande ren! Jag har satt på nya klisternummer på kanoterna, och det var mig Lovisa och Sarha i receptionen frågade angående kanothänglåsen. Två stycken som kärvade. Det gick jag ner med en sprayburk och fixade. Haha. Kul.
En 65:a, mitt bästa verktyg.
Ernies vänner.
Han tycker jag ska köra pistmaskinen nästa vinter.. Hehe.
Efter den här sommaren kommer jag att vara fullfjädrat händig!
En 65:a, mitt bästa verktyg.
Ernies vänner.
Han tycker jag ska köra pistmaskinen nästa vinter.. Hehe.
Efter den här sommaren kommer jag att vara fullfjädrat händig!
Skattjakt.
Idag har jag inte gjort någonting som har med gräs att göra!
Jag har nämligen gått skattjakt! Jag, 16 kids och några av deras ledare. Det är DHB (Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn) som är på läger ute hos oss på Isaberg. En vecka där de umgås och gör aktiviteter av olika slag. Då bland annat skattjakt med mig!
The treasure map!
Start vid fritidsbyn där vi går igenom skattkartan och vår kommande skogsvandring som komma ta 2,5 timmar. Kort promenad på infartsvägen tills vi korsar av och börjar stigningen upp i pisterna. Ni som varit där vet att det är brant, speciellt för 8-åriga kids. Någon paus för att samla ihop gruppen, och att hämta mer energi genom vätska. Myggorna bits. (Jag fick 4 stora bett på några minuter.) Efter 20 minuter vandring på stig genom skidbackar och skog börjar sista etappen, vilket är den längsta och brantaste. Uppför familjebacken (röd). Efter grymma insatser av hela gruppen är vi uppe på toppen. In i det gamla grå trätopphuset, byggt 1919, för att finna den lilla silvernyckeln till skattkistan! Såklart gömmer jag den högt upp på fjärde våningen. Dels för att kids alltid springer så högt upp som möjligt är, och då vill jag ju att de ska få belöning för deras möta, men också att de säkert skulle få chans att beskåda den otroliga utsikten!
The view.
.
Efter funnen nyckel är det dags för snabbenergifika. Ballerina, brago och päronmer. Efter en välförtjänt paus är det åter dags att ställa in kartorna och titta vilket håll nästa etapp bär av. Stig nerför och runt hela berget. Det är brant, vi får ducka för träd, vi passerar den gröna granallén och aktar oss för lömska vindfällor. Vi finner blåbär och smultron som är goda att äta. Slutligen nere på Nissastigennivå där grottan uppenbarar sig för oss. En stor, järnport och ett rostigt hänglås. Man känner vinddraget av trollet som snarkar där inne. Vi går in i grottan, endast dagsljuset kan lysa upp för oss. Några springer rakt in i vattenpölarna som samlats av det droppande taket, andra går försiktigt ett steg, två steg och tre steg. Väl längst inne i grottan. Som är mörk, kall, blöt och vatten som droppar från bergstaket finner vi skattkistan. Bäst att gå ut till dagsljuset för att se och kunna låsa upp den. Och visst, där inne väntar en skatt bestående av massa godispåsar och klubbor. Yey!
Jag har nämligen gått skattjakt! Jag, 16 kids och några av deras ledare. Det är DHB (Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn) som är på läger ute hos oss på Isaberg. En vecka där de umgås och gör aktiviteter av olika slag. Då bland annat skattjakt med mig!
The treasure map!
Start vid fritidsbyn där vi går igenom skattkartan och vår kommande skogsvandring som komma ta 2,5 timmar. Kort promenad på infartsvägen tills vi korsar av och börjar stigningen upp i pisterna. Ni som varit där vet att det är brant, speciellt för 8-åriga kids. Någon paus för att samla ihop gruppen, och att hämta mer energi genom vätska. Myggorna bits. (Jag fick 4 stora bett på några minuter.) Efter 20 minuter vandring på stig genom skidbackar och skog börjar sista etappen, vilket är den längsta och brantaste. Uppför familjebacken (röd). Efter grymma insatser av hela gruppen är vi uppe på toppen. In i det gamla grå trätopphuset, byggt 1919, för att finna den lilla silvernyckeln till skattkistan! Såklart gömmer jag den högt upp på fjärde våningen. Dels för att kids alltid springer så högt upp som möjligt är, och då vill jag ju att de ska få belöning för deras möta, men också att de säkert skulle få chans att beskåda den otroliga utsikten!
The view.
.
Efter funnen nyckel är det dags för snabbenergifika. Ballerina, brago och päronmer. Efter en välförtjänt paus är det åter dags att ställa in kartorna och titta vilket håll nästa etapp bär av. Stig nerför och runt hela berget. Det är brant, vi får ducka för träd, vi passerar den gröna granallén och aktar oss för lömska vindfällor. Vi finner blåbär och smultron som är goda att äta. Slutligen nere på Nissastigennivå där grottan uppenbarar sig för oss. En stor, järnport och ett rostigt hänglås. Man känner vinddraget av trollet som snarkar där inne. Vi går in i grottan, endast dagsljuset kan lysa upp för oss. Några springer rakt in i vattenpölarna som samlats av det droppande taket, andra går försiktigt ett steg, två steg och tre steg. Väl längst inne i grottan. Som är mörk, kall, blöt och vatten som droppar från bergstaket finner vi skattkistan. Bäst att gå ut till dagsljuset för att se och kunna låsa upp den. Och visst, där inne väntar en skatt bestående av massa godispåsar och klubbor. Yey!
