Sunday 11th, what beautiful day!
Kyrkan alltså, christian city church i Kingscliff. Det är en av härligaste platserna här på Tweed Coast. Okej att det kanske inte är kyrkan i sig, gud är ju här ändå haha. men men, jag är överlycklig över den. och alla fantastiska människor där! Det är något speciellt med dem, de mest vänliga och öppenhjärtliga människorna jag träffat. Seriöst! :) Soooo nice!
Efter en löprunda och gudstjänst bar det av till Byron Bay tillsammans med Jessica och Lizzy! :) Första gången i Byron (typ. hoppade av och på bussen där i november.) men vad mysigt det är alltså. Vi intog havets härliga vågor med detsamma! Å här är det inte som i Sverige, att man åker till beachen för att sola och doppa sig när man blir lite varm. Här åker man för att bada!! So lovely! :D Jag tror jag har övat upp mig att inte börja frysa så snabbt nu dessutom :) och vet ni vad tjejerna lärde mig!? att man kan ha ögonen öppna i saltvatten! Jag har alltid tänkt nåt i stil med att ögonen skulle börja frätas... men det var ju kanonkul! Påminde lite om att snorkla... ;) hehe. Förstår nu också att Luke inte blir trött i ögonen då vi surfat. Om han inte behöver lägga massa energi på att tänka på att få saltvatten i ögonen. Tänker inte jag heller göra nästa gång. wiie! :P


Main street..

Efter beach och byn bar det upp till det berömda lighthouset! :)
Det most amazing var alltså utsikten där ifrån. Seriöst känns det precis som att min look-out i Cabarita, är som lighthouset-view:n fast i miniatyr. Coolt faktiskt. Hela landskapet med udden, vilda havet och gröna kullarna runtomkring är precis som där! :)

On the way..


Vi skrev i gästboken, såklart! ;)


Jessica med wannabe japan Lizzy.


Östligaste platsen i hela jättelandet Australien!



Dit ner gick vi också. Många, många trappsteg.. Tycker de är rätt skoj med trappor faktiskt. Uppför var ju ännu roligare sen. (Låter ju som att jag är jättelättroad haha, bara ställa sig i en trappa :P)



Vi gjorde lite rock-walk. :)



Lizzy, Jessica och jag.


Den stigen tänkte vi gå på tillbaka vägen. Därför jag tog kortet, att kunna visa vart vi gick. Men äventyrslysten besegrades av en "förbjudet-att-gå-skylt". Himla typiskt. "Håll er till tracken för gräset är ömtåligt" typ. Att det förstörs lätt och tar tid på sig att växa upp igen...