När dagarna går mer eller mindre i ett med jobb, träning, tid med familj och vänner, lite bakande och pysslande kommer det alltid en massa tankar till mig så här när jag ligger i bädden. Reflektioner över livet, vad som ligger framför mig och vad jag egentligen varit med om senaste tiden. De senaste kvällarna har jag tänkt mycket på Hawaii och längtat tillbaka. Livet var så, så annorlunda där och man levde på ett helt annat sätt. Där behövde jag aldrig fundera på vad jag skulle göra de kommande veckorna, sommaren, hösten eller ännu längre fram i livet. Planering krävdes inte utan det var fullt fokus på att leva där och då. (stundtals lite väl intensivt dock) Man kunde verkligen leva i nu:et som vi ständigt blir påminda av även här hemma. På Hawaii var det så gött för det man levde för fanns just omkring en och det var där man behövde lägga all sin energi och sitt engagemang. "all in" var vårt tema för året, och det var så himla bra! Att vara All in och ha fokus på livet där och allt vi fick uppleva. (Det hanns typ inte med att inte ha sin fokus där) Jag funderade nästan ingenting på Sverigelivet när jag var på Hawaii, jag bara visste att det skulle ordna sig med jobb och sådär. (det är väldigt ovanligt för mig att lita till den "det kommer ordna sig tanken" för jag vill för det mesta alltid ha kontroll och planera mitt liv själv.) men, jag kände övertygelsen att släppa kontrollen och bara lita till Gud att han skulle provide me vad jag skulle behöva för livet i Sverige. (det har han sannerligen gjort!) Jag fick uppleva så många under och häftiga saker på Hawaii, och jag tror, att det inte alls är meningen att vi ska styra våra liv själva, utan att litar man bara på Gud och vill vara öppen för hans olika vägvisningar så kommer man på rätt väg. Sen kan ju jag ha gjort val som han sedan rätar ut vägen lite på. (eller mkt) bara det att jag började på Bibellinjen på Hjälmared är ett av hans verk jag har att tacka för. Men om jag inte började på Idrott- och ledarskapslinjen hade jag säkert aldrig kommit till Hjälmared och aldrig kunnat byta till Bibel, som i sig har varit det viktigaste året i mitt liv. Alltså, det är så mycket som hänger ihop med varandra på olika vis. Jag blir alldeles virrig av tacksamhet att mina upplevelser blivit som de blivit. (det är lite känslosamt att börja blogga mitt i natten.. Och utan att skriva en hel predikan nu) men jag tror man är som mest öppen att lyssna på Gud så på kvällskvisten när allt annat är ur vägen, man lämnar sin vardag på något sätt och kan låta Gud tala till en.

Hur som haver är jag väldigt glad och tacksam och, jag saknar fortfarande Hawaii.