Efter festen hos Petters kompis Emil i fredags körde vi genom Hjälmaredsområdet på vägen hem till Ornunga. Det var nostalgi! Jag såg Smedjevinden och de andra husen på Stallbacken, kapellet var upplyst och dörren stod öppen, skolan och vackra herrgården med sina flyglar. Jag kunde dock inte riktigt förstå att vi var där igen. Inte ens då jag befann mig på området jag levt i senaste året och såg allt igen. Hjälmared känns som en dröm, för bra för att vara sann.