I fredags cyklade jag till Saronkyrkan i Vasastan och i söndags upp till Chalmers. Men oj vad jag skrattat åt mig själv då jag lyckats cykla halvvägs till dessa platser, för att sedan helt virrat bort mig haha. Är min cykelapp i mobilen som inte märker skillnad på cykelvägar och trappor, något virrigt att följa den för att inse att den "rätta vägen" till Chalmers är uppför en lång, stupande trappa. Eller som i fredags kväll när jag kom helt off road och fick leda cykeln på minsta stigen uppför en större kulle ovanför Vasakyrkan och därefter cyklade jag runt i en cirkel på 800 m upp och nerför för att jag inte visste vilket håll jag skulle på för att komma fram till Saronkyrkan. Har konstaterat att det ibland är bättre att cykla på känsla i stället för efter karta.

 

Kan tillägga att för mindre än ett år sedan trodde jag inte att man kunde cykla i Göteborg för att det är en storstad. Visst försvinner det lite cykelbanor titt som tätt ut i bilvägarna och man vet inte riktigt vart det är tänkt att man ska ta vägen. Ibland blir jag alldeles förvirrad på alla bilar och spårvagnar som ska korsa ens väg på cykeln och man känner sig jätteliten bland all trafik. Men i det stora hela är jag så glad att det som jag inte trodde var möjligt, faktiskt är det. Heja cykel i Göteborg.