Saknaden har infinnit sig. Saknaden av Hjälmared. Hjälmared med innebörden av så mycket. Saknaden av alla fantastiska människor är stor. Vakna på Smedjevinden, knacka på Elin och Fridas dörrar för att se om de verkligen är uppstigna. Sindi är redan uppe. Promenera ner till frukosten med förhoppningar om den coola gröten. Kristofer som alltid är där först sitter vid långbordet. Morgonandakterna i kapellet är bästa starten på dagen, Björn som drar en klok liknelse med orientering eller turskidåkning kontra livet. Lektioner med våra fantastiska lärarare, de bästa lärarna jag haft genom livet. Mycket tankar, reflektioner och läror. Eftermiddagar med promenader, löprundor, fiske, samtal, fixande och chill. Hjälmared har en speciell anda och atmosfär. Det som varit livet för ett år känns plötsligt så långt borta. Ändå var det bara 4 dagar sedan vi slutade. Och jag har varit i Värnamo i 1,5 dagar..

Jag önskar att detta var ett lov som de andra ledigheterna vi haft. Att vi snart tillsammans ska återsamlas igen på Hjälmared. Saknaden är stor. Livets gång är att det ska gå vidare, men ibland går det för fort. På tok för fort. 


Evigt tacksam för ett välsignat år på Hjälmared.